Derbykänslorna efter…

Vi svävar fortfarande på moln. Inga andra lags fans kan förstå eller relatera till våra derbykänslor. Efter derbyt har våra antagonister varit samlade, Aik, Bajen, Malmö, tillsammans allihop i desperata och taffliga försök att på sociala medier leta efter saker om oss att plocka billiga poäng på. Deras fokus på oss värmer och stärker våra Djurgårdshjärtan och är det ultimata beviset på avund. Vi njuter vidare med vetskapen att Djurgårdsfamiljen är mer enad än någonsin, växer och är starkare än någonsin, och vi hungrigare än någonsin. Vi längtar efter Allsvenska premiärerna, vi längtar efter nästa derby i Solna, vi längtar efter att få krossa Bajen på plan och läktare, vi längtar efter cupfinalen och vi längtar efter Europa, samtidigt som vi är i semifinal i hockeyn!

Vi har nedan publicerat och valt ut några inlägg från Djurgårdare i olika generationer som skildrar sin derbyupplevelse och sina känslor efter derbyt.

Håll till godo:

” Blir tårögd av att läsa tråden och alla glädjeskildringar. Och stolt. Så otroligt jävla stolt.

För visst har det varit jobbigt. Varenda gång vi gått hem utan seger har varit jobbig. Detta trots att jag själv varit helt övertygad om att det inte rört sig om nåt särskilt derbyproblem med nån alldeles särskild lösning, utan att vi kommer vinna derbyn med samma grundrecept som vunnit andra svåra matcher åt oss.

Jag har däremot haft full förståelse för att framförallt folk som har mindre insyn kring det dagliga har haft närmare till förtvivlan. Och där kommer vi till stoltheten. Stoltheten att vara del av en förening där vi även under de svåraste av prövningar kan låta bli att försvåra, förstöra, och förvärra, genom att vända frustrationen inåt mot våra egna. Stoltheten över att ”Djurgårdsfamiljen” ännu en gång visat sig vara mer än ett mysigt begrepp. Stoltheten över att vi när det är som tuffast är lite smartare, lite starkare, lite enigare, och tillsammans visar styrkan att resa oss och gå vidare mot nya segrar.”

”Vilken morgon!! Mellangrabben på 7 år, har frågat om derbyt idagar o va tokpepp i går. Han bor varannan vecka hos exet, o han åkte till henne före matchen i går.
I morse körde jag äldsta grabben till skolan, framme ser jag 7 åringen i fönstret inne på skolan, han ser mig!

Leendet och hans två armar upp i luften, jag ut ur bilen med segertecken! Båda garvar! Äldsta grabben garvar! Vinkar hejdå o gör segertecken genom öppna rutan när jag åker till jobbet.

Exet ringer efter fem min o säger att han inte kunde somna i går o bara pratade om derbyt. Och i morse frågade han direkt vilka som vann!

Bästa måndagen på länge!!”

 

” Episk upplevelse!

Även för en gammal tomte som mig, som tröskat på under Stadionåren med misär och lite folk samt päronskandaler m.m. Har också varit med långt innan dess då vi i princip inte hade nån supporterkultur alls. ( Men även upplevt SM-gulden där såklart)

Att nu få vara med på både Hovet och södra i söndags hoppande, sjungande och fortfarande vara hes, är som värsta uppåttjacket! Har varit med och upplevt derbyvinster och springa från Råsunda, eller varför inte sista kaosbajenderbyt på Söderstadion med 0-3vinst, men det här är nästan i topp ändå som supporterupplevelse. Tack alla, speciellt ni unga som så jävla bra bär fram Djurgården idag! Stolt som faan att jag har tagit med vissa av er på era första matcher som tonåringar, och fortfarande får hänga med.
Om man får önska sig något är det fler av er som skapar draget på sofia och i söndags, även på hockeyn!

Onödigt vetande för de som hajjar; Jag tände pipan och då blev det 1-0, just saying…”

 

”Fyllde år i lördags. Vilken jävla present. Har sedan jag flyttade till London flugit hem för varenda derby för att det är ju det man gör och ”för att få vara med när det äntligen vänder”. Fram tills detta som kom för nära inpå. Hade så klart varit ännu bättre att få vara på plats med alla er andra men så blir det ibalnd. Skiter i det faktiskt. Så otroligt skön känsla!! Och så rätt att döda spöket mot gnaget. Det är ju det som är det riktiga derbyt.

Och fan vad härdad man blivit. Vågade inte ta ut segern förens det var typ 20 sekunder kvar av tilläggstiden trots att vi spelade hur säkert som helst.

Vilken jävla försäsong vi gör! Inte ett enda insläppt mål i cupen, fem segrar, dödat derby-spöke och final i cupen!! Fan vad kul det här fotbollsåret kommer bli! Özcan gör det så jävla bra. Och Bosse är utan tvivel sportchefscherfernas chef chef, genom tiderna!!!”

 

”Jag ska försöka mig på att skriva ner mina känslor, vilket kan komma att bli jävligt förvirrat och osammanhängande. Jag har bara sovit en halvtimme i natt, festandet höll i sig ett bra jävla tag, och sen gick jag upp och krigade. Nu ser jag typ dubbelt. Så, varning för en lite pladdrig, och antagligen inte jättevälskriven text.

Jag vet inte riktigt var, hur eller när jag ska börja, så jag antar att jag får göra det lätt för mig, jag får helt enkelt ta det från början.

Jag tror att jag är en del av den förlorade generationen. Kidsen som växte upp på början av 2000-talet, nioåringarna som satt på fonden och än idag minns Kimpas frisparkar och Rehns magi. Den generationen som växte upp bortskämd, som växte upp i den tiden då SM- och cupguld bara flödade in, generationen som alltid fick le störst på skolgården, som var lite för små för att förstå hur lång en 36-årig väntan egentligen är. Den generationen som blev tonåringar och aktiva supportrar lagom till att DIF fotboll totalhavererade -09.

Våra första aktiva supporterår på Sofia var inte i tider av fjortontusen på läktaren och samba. Våra första aktiva år var Prince Ikpe Ekong som mittback. Våra första år var att stå på stadions träläktare med pisskallt sidoregn som piska en i ansiktet i en match med 5000 mot Trelleborg. Våra första år var inkastade kebabsåsflaskor och päron. Våra första år var ett totalt jävla mörker.

Vi var bokstavligen hundra miljoner mil bakom alla. Spelmässigt, resursmässigt och publikmässigt. Som några tidigare har skrivit så är det en enorm tur att föreningen inte föll ner i ett bottenlöst svart hål, vilket det fanns rejäl risk för. Flera gånger. Men under den här tiden tror jag någonting hände med oss, den ”förlorade” generationen, den som växte upp med att känna sig i konstant underläge, alltid färre. Egentligen skulle jag kunna skriva en helt annan separat text om det, om hur sammanhållningen mellan oss svetsades samman och la grunden till det som jag skulle påstå är hörnstenar i vår läktarkultur idag. Att bita sig i läppen och köra, att planlöst virra omkring i en ökenvandring utan slutmål i, vad som kändes, som en evighet. Att trots de ständiga motgångarna komma igen, sluta gnälla och sjunga högt.

För oss var det inte förunnat att få uppleva den fantastiska känslan av att få le mot vrak och pack i högstadiet. Vi fick aldrig det. Under vårt snart dryga decennium på Sofia är det här blott tredje gången vi får uppleva en derbyvinst, och det saknas beskrivande ord i det svenska språket för hur jävla pissigt det känns att aldrig få uppleva just det, att som en tonåring få håna äcklet till gnagare som går i samma klass efter att vi skåpat ut dem i ett derby.

Visst går det att göra nu, men det är inte samma sak.

Så matchen? Vad ska man säga. Mycket egentligen, men jag vill lyfta två saker särskilt.

Det första är 86:e minuten. Jag virrar runt, dampar loss, fattar inte att vi håller på att vinna. Fram till sekunden matchen skulle blåsas av trodde jag på fullaste allvar att vi skulle torska, att de på något mirakulöst vänster skulle vända matchen. Om inte genom spel så genom ett inslängt päron (eller hink).

Under dessa slutminuter dyker det upp en total främling, i min ålder. Jag ser på honom, och jag ser hur han börjar grina. Bara står där och bölar som ett barn. Vi står där, säkert i två minuter, jag ger honom en kram och fattar exakt hur han känner. Jag var för chockad för att ta in det, det gick inte. Inga tårar kom. Ja, då i alla fall. Under idag har det brustit för mig flera gånger, bara sådär. Lyckotårar, för att misären äntligen är över. Visst har sömnbristen antagligen en del med det att göra, men jag har bokstavligen gått runt på moln hela dagen.

Den andra är efter matchen. Euforiskt vinglar jag fram, vilse i någon dimma som är lika mycket lycka som öl. Bakom mig hör jag tre små röster:

”Imorgon ska jag fan MOBBA skiten ur alla gnagare”.

Jag vänder mig om och ser tre stycken kids, antagligen 12-13 år gamla, i högstadieåldern. Och det går upp för mig att de, de kidsen, de hade inte den lyxen jag hade. De växte inte upp med Kim, Isak och guld när de var småttingar. Dessa kids har antagligen aldrig upplevt en derbyseger som de minns ordentligt, och samtidigt så har det mörker som jag utsått på Sofia och som tonåring, antagligen känts hundra gånger värre för dem.

Och jag kunde inte låta bli, jag log mot dem och fick dem alla tre dyrt och heligt att lova mig. Lova mig att de mobba sönder varenda jävla gnagare i plugget imorgon, knulla dem helt upp och ner, för sin egen skull, och min. För de gångerna de aldrig fått, och de gångerna jag aldrig fick.

Jag vill avsluta den här förvirrade, osammanhängande texten med några tack.

Tack Isak, Kerim, Tino, hela jävla laget, de knullgestikulerande hjältarna på räcket, den ömsom helt brända ömsom HELT JÄVLA UNDERBARA personen som pitchar och kramar Kerim, Sofia, Slaktis och alla andra.

Tillsammans gjorde vi det här till en kväll som jag alltid kommer bära med mig och minnas.

Särskilt tack till er som stått med mig på Sofia under de här tio åren. Ni har lärt mig vad det innebär att älska ett lag – på riktigt.

Tack för att ni orkade läsa.
79 x
DIF är större”

B7AF4FF4-91A5-4AD2-8C01-E4AE7F99E8CF

– Tack Djurgårdsfamiljen!

Vi gjorde det. Vi vann ett derby, och på vilket jävla sätt!

DIF skulle möta ett mer stjärnspäckat och uppblåst Aik än kanske någonsin, som dessutom enligt egen utsago spelar i ”världsberömda” matchtröjor hyllade världen över, vi mötte dom på bortaplan på Friends i Solna, vi mötte dom i en cupseminal som Aik medveten försökte lägga så att det blev så lite Djurgårdare på plats som möjligt så det krockade med vår hockey. Vi mötte dom med endast 4 dagars varsel att köpa biljetter. Så var förutsättningarna.

Vi krossade dom på planen!

Hjältarna på plan gjorde en fullständigt magisk insats och spelade som i våra drömmar. Vi kan inte med ord beskriva hur stolta vi är över Özcan, ledarstaben och grabbarna. Redan innan match ville de få Aik i lotten när de fick frågan om motstånd, de ville utmana sig själv och derbyspöket, de ville vinna mer än de var rädda att förlora. Ingenting stoppade grabbarna. Jonas Olsson fick tidig skada och tvingades utgå redan i minut 28. Vi får straff, Kerim missar. Med tidigare derbyfacit skulle det kunna knäckt vilket lag som helst, men inte DIF 2018 som istället kom ut till andra halvlek med ännu mer glöd…och sen kör över Gnaget fullständigt matchen ut. 2-0 och segern var aldrig i gungning, trots AIKs straffmiss, DIF ägde planen och var aldrig ens pressade. Tino, Kerim, Isaksson, Ulvestad, ja hela laget var fantastiska denna magiska afton i Solna som vi aldrig glömmer. Tack DIF!

Vi krossade dom på läktaren!

Läktarmatchen var än mer ojämn än matchen på planen. Smockfullt Södra nedre (4500) och ca 1500 DIF ytterligare fördelat på Södra mellan och sittplats körde fullständigt över 15 000 Gnagare från minut ett i en av de mest ensidiga läktarmatcherna på ett derby sen vi kan minnas.

Det är dock inget som förvånade, det var väntan. Vi har ju vetat sen alla tidigare derbyn att om vi får minsta lilla vittring och flyt kommer vi köra över allt läktarmotstånd i derbyna, för vi har gjort en del riktigt bra läktarinsatser tidigare i derbyna men haft allt emot oss. Nu vände det och då fanns bara en klack, en publik, Djurgårdens IF!

Som vi hade väntat. Så länge vi hade härdat. Så mycket vi har sörj. Så mycket vi har kämpat för att hitta nya krafter.  Vi har slutit upp på träningar innan derbyn, vi har haft 17 tysta minuter. Vi har haft supportrarnas halvlek. Vi har gjort allt i vår makt, aldrig vikt ner oss, utan fortsätt älska och stolt stått upp derby efter derby för laget vi älskar –  Djurgårdens IF. Det är så vi gör det i Djurgårdsfamiljen. Tillsammans står vi upp för varandra. På riktigt.

Vi längtar till nästa derby, AS 3:e omg i Solna igen mot Aik 15 april, och kanske ännu mer till DIF vs Bajen – då jävlar!

STOCKHOLM TILLHÖR OSS!

 

 

 

 

Djurgårdsfamiljen är redo!

En dag kvar till Slutspelssöndag med hockeykvart och cupsemi mot Gnaget på Friends och vi konstaterar:

Djurgårdsfamiljen är redo för strid!

Vi vet hur ni känner, vi behöver inte uppmana till taggning, den är på max och ska brisera imorgon.

Ni vet turerna att Gnaget medveten försökte minimera vårt stöd på Friends. Ni vet mycket väl att vi har 19 raka derbyn på Friends. Ändå har vi snart fyllt hela nedre på 4500 man medan det fortfarande finns ca 1200 kvar på Norra, det visar på en helt galet stark karaktär och passion i Djurgårdsfamiljen. Imorgon visar vi det på läktaren. Vi kommer vara där, ta striden, som alltid!

Det bästa vi har är varandra. Djurgårdsfamiljen. 

Från hela stan. Från Sofia/Slaktis nedre/övre och Östra.

Enade och samlade på en läktare. /DJUUUUUU

 

 

 

Vinnaren i Flaggtävlingen!

Här presenterar vi det vinnande flaggbidraget,  vi var helt eniga, denna flagga är fantastisk. Idén, utförande, färger. Toppklass på allt. Grattis Albin till Europaresan!

AC5C8BB3-D735-409A-B38C-DC3D6AC88AE4

Namn: Albin
Ålder: 24 år
Ort: Kungsholmen
Läktarsektion: Sofialäktaren

Grattis till vinsten och Europaresan! Klassisk fråga, hur känns det?
Stort tack! Det känns såklart riktigt bra. Efter många timmars målande så var det skönt att äntligen få klart flaggan. Jag var lite naiv i början och tänkte att det kommer nog inte ta så lång tid, men det har blivit x-antal timmar och ett par sena kvällars målande.

Berätta lite om ditt bidrag, hur du tänkte, motivet osv?
Flaggans motiv kommer i grunden från ett Stone Roses skivomslag, som är omgjort till en DIF version. Stone Roses är ett av mina absoluta favoritband och deras musik har hela tiden funnits med på ett eller annat sett. Det spelas nog inte en enda match utan att man på något sätt kommer i kontakt med Stone Roses, på puben innan match, i bortabussen eller att man ser någon flagga med Stone Roses koppling. Stone Roses är DIF helt enkelt!

Experttips till andra som vill göra banderoller?
Använd projektor för att skissa upp motivet på tyget, använd inte för stora penslar när du målar, var noggrann och stressa inte med målandet.

När gör din banderoll matchdebut?
Debuten för banderollen sker uppe i Östersund i bortapremiären den 1 april.

Drömlottning/resa i Europa?
Väldigt svår fråga. Det finns så många ställen man skulle vilja besöka med DIF. I första omgångarna kan man ju inte lottas mot alltför roliga lag, men jag håller tummarna för en resa till Storbritannien. Går vi vidare så hoppas jag vi får ett lag där vi kan mobilisera till max, dit alla som vill ska kunna ta sig. En resa till London vore drömmen!

Slutligen, cupkvart på födelsedagen mot Häcken. Tankar inför måndag?
Väldigt betydelsefull och viktig match. Hoppas verkligen hela truppen hinner friskna till och att vi kan nå upp till en publiksiffra runt 10.000. Stå upp och sjung!

Vi tackar Albin för intervjun och återigen GRATTIS!

FLAGGA FÖR DJURGÅRN!

Flaggan som tog hem 2:a priset!

Här flaggan som tog hem 2:a priset av dryga 20 bidrag:

ce11f5b5-cadd-449f-a37e-75bedfe41289-e1520670372458.jpeg

Namn: Elias, William, Anna och Fredrik
Ålder: 23, 24, 21 och 17.
Ort: Västerort.
Läktarsektion: Sofialäktaren.

Grattis till andraplatsen och en tågresa med JK. Största upplevelsen i ditt liv förmodar vi?
Tackar och bockar! Kul att vinna denna tävling, vi älskar flaggor! Väldigt bra initiativ! Tågresan går till vår lilla junis så han är nog extra glad.

Berätta lite om ert bidrag, hur ni tänkte, motivet osv?
Vi ville hylla huvudstaden, vår stad! Motivet är gjort av en känd person i djurgårdskretsar så när det gäller flaggmotiv så han ska också ha lite hyll. Lite hyll till några andra personer som hjälpte till med något penseldrag här och där också!

Experttips till andra som vill göra banderoller?
Förutom att hitta ett bra motiv så gäller det att vara noggrann med penseln. Jag skulle vilja tipsa om Fabrikens gamla flagguide som fortfarande ligger uppe:

https://fabrikenstockholm.wordpress.com/flagguide/

När gör er banderoll matchdebut?
Vi hoppas att den gör debut på måndag när vi ska slå ut Häcken ur cupen.

Slutligen, cupkvart på födelsedagen mot Häcken. Tankar inför måndag?
Det är en tuff match men med ett taggat Sofia/Slaktis så ska vi vinna den här matchen. Vi hoppas att varenda jävel står upp och sjunger hela matchen för att ge spelarna stödet dom behöver.

Slutligen, köp biljett på Sofia!

FLAGGA FÖR DJURGÅRN!

Tredjeplatsen i flaggtävlingen!

Vi fick in över 20 olika bidrag till vår utlysta flagg och Banderolltävling. Det var verkligen inte lätt att välja ut pristagarna bland många schyssta bidrag.  Tack alla.

Här presenterar vi bidraget som knep tredjeplatsen – målad av Pål Westholm.

Här är bidraget som kom 3:a:

072F410F-11F2-4854-87FD-024EE6C86C55

Namn: Pål Westholm
Ålder: 36
Ort: Bromma
Läktarsektion: Sofialäktaren

91A06098-6FDF-4B68-9347-2F4C5E6355F9

Grattis till tredjeplatsen och souvenirer för 500kr i Djurgårdsbutiken!

Ärligt talat, lite förvånad, lite besviken, men ändå glad. Jag skickade in två bidrag till tävlingen. Som Djurgårdare siktar man naturligtvis alltid på seger.  Tycker själv att min andra flagga var bättre än den som vann 3e pris. Men smaken är som baken. Ut i Europa ska jag oavsett om jag åker gratis eller degar resan själv. Så det är svårt att vara annat än glad:)

Berätta lite om ditt bidrag, hur du tänkte, motivet osv?

– Skulle säga att jag haft färgerna i skölden som grund. Och sedan använt formen av ett vanligt lakan. Texten ska symbolisera staden, klubben och vår historia. Den har jag freestylat och maxat så att färgen täcker så mycket yta som möjligt. Och sedan avslutat med en klassisk ram.

– Experttips till andra som vill göra banderoller?

– Som sagt, har gjort två flaggor till tävlingen. Hade flera alster på gång. Men tiden rann iväg. Har gjort ett tjugotal flaggor och banderoller genom åren. I ganska olika storlekar och stilar. Det är sjukt kul! Men också ganska slitsamt och tidskrävande att flaggfixa.  Inspirationen hämtas oftast från Italien. Dom flesta har jag såklart skissat upp på papper först och testat färgsättningen. Sedan brukar jag mäta upp och freestyla med blyerts. Viktigt sedan när man målar är att tyget är spänt, och att man står mot en vägg och inte håller på och kladdar runt på golvet. Har man en bra idé på en flagga. Var inte rädd att ge det ett försök. Och även om man inte lyckas till 100%. Så tycker jag handmålade går före tryckta gummibanderoller alla dagar i veckan. Men samtidigt ger mixen av stilar, storlekar och kvalité en bra dynamik på läktaren. Det är alltid lika kul att se en fet ”line up” med snygga och framförallt många flaggor.  Kvalité och kvantitet. Så sätt igång och dra ert strå till stacken!

– När gör din banderoll matchdebut?

– Det blir nog fan på måndag mot Häcken. Håll även utkik på Hovet gate A11 under slutspelet.

– Slutligen, cupkvart på födelsedagen mot Häcken. Tankar inför mån?

– Måndagsmatch, viktig match, svår match och gamla fina Djurgår’n fyller år.
Alla ingredienser för att tagga till lite extra finns där. Vi på läktaren ska göra skillnaden.
Ska bli intressant att fortsatt se nyförvärven. Och även se hur DIF står sig mot bättre motstånd./Pål

FLAGGA FÖR DJURGÅRN!

 

 

John Jansson kallar på måndag!

På måndag för 127-år sedan bildade John Jansson laget i våra hjärtan på Alberget 4A i hjärtat av Stockholms stad, Djurgårdens Idrottsförening. Vi har förmånen att kunna fira denna dag samtidigt som Blåränderna lirar en mycket viktig match, cupkvartsfinal mot BK Häcken.

Vi ska hedra John Jansson och vår historia!

Före match ses vi på En Arena och där skålar vi för Djurgårn och tar en kanna eller två för 127-åringen.

Födelsedagserbjudande – mat och öl för 127kr

Inga jävla halvmesyrer på läktaren!

Vi har äntligen gått vidare i cupen efter fyra års fiaskon i rad tidigare. Vi är i kvartsfinal, vi spelar på hemmaplan i en vinna eller försvinna match mot ett svartgult gäng från baksidan, som tränas av en äcklig ex-råtta. Räcker inte det för taggning så ger seger och avancemang oss en semi mot Aik eller Örebro. Vi ska vidare!

Cupens status har höjts senaste åren men lockar än så länge mest kärnpubliken, inte massorna. Men det påverkar inte stämningen negativt. Publikprognosen tyder på att vi blir ca 8000 på måndag, och eftersom endast nedre etage är öppet kommer det kännas välfyllt och räcka gott och väl för grym stämning.

Det finns en tjusning ibland när publiksiffran inte motsvarar ens förhoppning, men när de på plats istället känner samhörighet och gemenskap till DIF och varandra på ett djupare plan – ibland slår det då gnistor och magi uppstår, som när vi mötte Utrecht inför 4000, eller Kalmar hemma år 2000 inför dryga 5000, men vi minns stämningen från de matcherna än idag. Varenda jävel sjöng. Låt oss ha den inställningen på måndag.

John Jansson kallar på dig.

KÖP BILJETT HÄR!

En Arena före match.

Sen kör vi..