Reseberättelse Dublin

Vi bjuder på en reseberättelse som vi hittade på 11433 forum från den klassiska resan till Dublin 2002, håll till godo, Europa och fotbollsuget lär öka än mer:

Dublin away 2002

Sitter här, inte många år kvar till 40 och inser att många i våra yngre led inte upplevt en resa ut i Europa.
Kommer själv ihåg när jag var en skitunge och läste på forumen på dif.se och sektion f när de äldre gardet drog rövarhistorier om resor till Luxemburg och gud vet var under 90-talet (var det va?) Minns hur mycket jag uppskattade detta så jag tänkte bjuda på en egen upplevelse, den första resan, då liksom nu första Europaäventyret på mycket länge.

Inget speciellt, vi var rätt städade så Inga skandaler att rapportera, men vi körde vår grej och hade jävligt kul.
Många av er var med, ni får gärna rätta mig, fylla på och kommentera med egna minnen.

 

Lotten föll på Shamrock Rovers från Dublin, och lyckan var total. Att missa detta fanns inte så vi var fyra stycken 20åringar som signade upp på JK´s abonnerade flyg. Vi hade ju gått på stadion i många år, åkt på en hel del bortaresor men alltid i egen regi, alltid lite utanför kärnan. Nu var vi mitt i smeten, och jag minns på planet hur vi satt som fågelholkar och sög in allt som hände. Minns att någon äldre sektion F:gubbe absolut skulle ha den plats som stod på biljetten. Satt några yngre killar där men de fick vackert flytta sig, störst går först osv.

43D20A7C-6606-409E-A928-B6C21D2736DC

Väl framme blev det en lång väntan innan vi fick kliva av planet. Minns inte varför men vi stod parkerade rätt länge och stämningen började bli rätt dålig, men till slut var vi ute och drog till hotellet för incheckning.
Sen spreds alla för vinden ut i Dublin, men vart du än gick såg du blåränder, och den känslan var oslagbar.
Jag och polarna valde att promenera runt lite innan vi tog en buss till en pub som tydligen skulle vara DIF. På bussen pratade vi med en lokal tonåring som hade stenkoll på DIF och alltid köpte Kim Kallstrom på CM. Kändes sjukt stort och vi var verkligen kungar där vi gled runt i blåblått, för du var aldrig ensam.

Puben Quinns!

Framme vid puben som hette Quinns (right?) var det dags för nästa upplevelse. Har för mig att stället tog 1000 pers (kan ha drömt detta, var ju knappt torr bakom öronen) och det var sprängfyllt med blåränder.
Stämningen gick att ta på och speciellt en grej minns jag som om den vore igår. Vi stod ute på gatan och drack bira när en kille med Shamrock-tröja kliver ut med mobilen i örat och säger något i stil med:

Yeah im at Queens, the Djurgarden fans are here, you HAVE to come, its insane, they are f-king mental. Get over here”

 

ED2BB568-3FAE-4625-97AC-90858143E02F

Kommer ihåg precis hur jävla stolt jag var, och hur mycket jag njöt av stunden. Vi ägde puben, vi ägde staden och jag var där. När sångerna rullade som bäst var det ett drag jag då aldrig upplevet, och till dags datum inte är direkt bortskämd med heller. Att Shamrock fans hängde där störde ingen, tvärt om och det var bara överlag så jävla skön stämning. Beställa öl kunde vi inte heller. Vet inte om det var jag eller Edgware Road som gled fram till en bartender som såg ut att vara 15 bast, och skulle testa på lite lokal öl. Vi beställde ”Smiiit-vicks” (Smithwicks). Han bara stirra på oss och efter ett par lika usla försök fick vi peka på tappen. Han svarade glatt och lärde oss uttala det, typ ”smiddix” eller något åt det hållet. Det var sedan det enda vi drack eftersom vi kände oss tunga som fan när vi kunde uttala det så Irländarna förstod.

Läktarshow!

Mot arenan där 1700 DIF fick en hel långsida. Alla ställde sig packat i mitten, och sen var det läktarshow i 90min. Det är utan konkurrens topp 3 jag varit med om, och då har jag sett fotboll sedan mitten på 90-talet.
Alla 1700 på plats sjöng (nåja), och vi sjöng oavbrutet i 90 min plus övertid.

 

Efter matchen kommer Shamrocks ordförande fram på innerplan, och applåderar oss. Vi följer upp med att dra igång ”always look on the bright side of life”. Shamrocks fanns stannar upp, lyssnar, och börjar sedan dansa. Detta efter att fått stryk med 1-3.
Minns inte ett skit av matchen, bara vår totala dominans och läktarshow. Vi stod mitt i smeten, mitt på läktaren, och det var eufori utan dess like.

2EEA187A-F99C-4E3A-9E46-C99166FCF21D

Efteråt drog vi tillbaka till Quinns. Många DIF valde att testa på nattlivet men vi valde att dricka bjud öl från Shamrock-fans som var om möjligt än trevligare efter nederlaget än innan. Vi försov oss, missade frukost och fick stressa för att hinna med bussen till flyget, men hem kom vi och kunde bocka av att ha sett DIF i Europa från listan. Vill minnas att vi på flygplatsen sprang in i spelartruppen som fick applåder och svarade med att applådera oss tillbaka.

Börjar fan känna mig som 20 igen, den barnsliga, spralliga förväntan som finns. Suget efter lottningen, spekulationer innan, analys och utvärdering av motstånd efter. Planering, uppsnack, hetts och känslan när fler och fler signar upp. Alla ska med i sommar,

/Sign Neeskens från forum 11433

Läsa mer om DIF:s Europaäventyr 2018 kan du göra det här där vi samlar allt Europarelaterat. Håll till godo.

DIF i Europa 2018

OBS! Vi efterlyser reseberättelser och mer bilder från våra tidigare Europaäventyr. Mejla info@difenders.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s