Hur går vi vidare?

Vi svävade på moln, sen kom derbyt, och vi föll pladask ner på jorden igen. Återigen derbyförlust och det under förnedrande former. Efter förlusten är besvikelsen & ilskan så bedövande stark att allt rationellt tänkande är borta. Hade vi skrivit av oss våra känslor direkt efter match i affekt hade det inte blivit vackert, så därför lät vi bli, för DIF & vår egen skull. Derbyresultaten hänger över hela Djurgårdsfamiljen som ett svart moln, något som hela tiden tynger ner oss, och för varje förlust blir det värre och värre och bara att skriva om saken gör att pulsen ökar och man blir irriterad. Vi vet inte hur fan vi ska agera i frågan. Reagerar vi för lite? Ska det ta hus i helvete internt eller ska saken tonas ner för att inte psykologiska spärren ska bli än värre och efterföljderna bli än tyngre? Vi vet inte, vi  vet att derbyförlusterna gör DIF oerhört mycket ont och vi vill DIF fotbolls bästa, det är det vi vet och hur jobbigt det än är kommer nya matcher och vi måste gå vidare.  Vi måste resa oss, och vi vet att vi kommer vara på plats på nästa derby på Friends i Solna, och ge vårt allt på nytt igen.

Nu väntar två riktigt tunga och svåra bortamatcher, Malmö och Elfsborg away. På förhand matcher där vi knappast förväntar oss segrar, så nu måste vi försöka skaka av oss besvikelsen och börja kriga på nytt igen. Det gäller inte minst oss supportrar – åk till Malmö och Borås. Va på plats och ge DIF ditt stöd – vi är där. Supporterskap är mer ångest än lycka, det har vi lärt oss för många, många år sedan. Det är bisarrt att ha detta tunga känsloläge trots att vi är serieledare…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s